Rhodé går för sin hästdröm
Rhodé går på Fryxellska skolan i Sunne och har hittat sina egna vägar för att klara skolan. Hon är mer praktiskt lagd och tycker ofta att de teoretiska delarna är tråkiga.
– Skolan är nödvändig om jag ska kunna göra det jag vill i framtiden. Så jag har hittat mina egna metoder. Jag lär mig bäst när jag lyssnar på texter och jag har alltid musik på när jag läser hemma. Det är också lättare att sitta och prata med någon om det jag ska lära mig.
Tar hjälp
Hon är inte heller rädd för att be om hjälp i skolan.
– Jag frågar lärarna om hjälp, det gör skolan roligare. Det finns också lovskola och nåt vi kallar ”Bryggan” där det går att få extra hjälp om man behöver.
Rhodé gillar sin pratglada klass, där alla hänger med alla.
– Vi har roligt och hittar på saker med vår mentor utanför skoltid. Vi i klassen försöker också göra lektionerna så trevliga som möjligt. Allt blir lättare när vi har roligt tillsammans.
Få betygen att räcka till
Rhodé drömmer om att bli hästskötare och siktar på att komma in på naturbruksprogrammet hästhållning på Lillerudsgymnasiet i Värmland. Så nu handlar det om att få betygen att räcka till.
Kemi och samhällskunskap tycker hon är svårt. Roligast på schemat är idrott, slöjd, bild och biologi.
– Efter en kanske kämpig dag i skolan är det härligt att vara hos min häst. Vi har en speciell vänskap där jag kan släppa allt annat. Jag känner mig glad och mår bra! Att göra något roligt på fritiden smittar av sig till skolan.
Vill lära sig mer om hästar
Drömmen om att få jobba med hästar är stark.
– Jag vill lära mig bygga upp en vänskap med hästar som blivit missförstådda. Jag vill förstå mer om varför en häst har ett visst beteende och veta vad den behöver för att bli lugn och trygg.
Rhodé var 9 år när hon flyttade från Nederländerna till byn Gräsmark i Sunne. Det var då hon började på ridskola. Sedan dess älskar hon hästar och nu har hon sin egen.
– Det är så skönt att vi flyttat hit! Det är öppet, lugnt och vi kan köra ut i skogen med fyrhjuling när vi vill. Vilken frihet! Jag vill aldrig ifrån Sverige.
Om hon kommer in på Lillerud får hon ta med sig sin häst.
– Då kan jag träna med henne där, det vore drömmen!