Cirka 2000 främmande arter har lyckats etablera sig i Sverige - på land och i vatten. En fjärdedel av dessa skapar problem för naturen och människan och kallas därför ”invasiva främmande arter”.

Antalet främmande arter som finns i Sverige ökar för varje år. 
Flera av arterna finns i Sunne kommun!

Främmande arter kan ge stora problem

Många främmande arter, som vi i dag betraktar "naturliga", har en gång förts hit utifrån med avsikt eller oavsiktligt. Vid avsiktlig införsel har syftet oftast varit att skapa nya möjligheter till jakt, fiske, odling eller husdjursuppfödning.

Främmande växter och djur kan vara ett hot mot den inhemska floran och faunan på flera olika sätt. Det finns många exempel världen över på att införda arter kan bli ett stort problem för inhemska grödor och den biologiska mångfalden. Introducerade arter kan också bära på ”invasiva” sjukdomar som de själva är någorlunda resistenta mot, men som kan vara förödande för närbesläktade arter. Ett exempel på detta är almsjukan som infördes med smittat almvirke på 1950-talet och som har slagit ut en stor del av de svenska almarna.

De ekonomiska konsekvenserna kan också bli omfattande när nya oönskade växter skall bekämpas. En väl etablerad invasiv art är oftast omöjlig att utrota vilket innebär att bekämpningen måste upprepas årligen med stora, återkommande kostnader som följd.

Du som markägare har ansvaret att se till att invasiva växter och djur utrotas, inte sprids och tas om hand på rätt sätt. Mer information se under rubriken länkar 

På Holmby återvinningscentral kan du lämna förpackade växdelar i containern för brännbart avfall.

 Till sidan om Holmby återvinningscentral

 

Läs gärna foldern "Främmande djur och växter i vår natur" av Miljösamverkan Sverige

Invasiva arter i Sunne kommun

Klicka på artens namn i punktlistan för att läsa mer

BlomsterlupinBlomsterlupin (Lupinus polyphyllus)

I Sverige noterades blomsterlupin första gången som förvildad 1870 i Skåne. Lupinen är etablerad i hela landet förutom Norrbottens inland och norra fjällen. Arten sprider sig snabbt och är vanligt förekommande längs vägar, järnvägar och skräpmark samt i trädgårdar. Blomsterlupin omfattas inte av någon lagstiftning om invasiva främmande arter. 

Blomsterlupinen utgör ett hot mot biologisk mångfald då den konkurrerar ut inhemska växter.
Läs mer om Blomsterlupin

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)

Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. 

Arten bedöms som invasiv i Sverige. Den finns etablerad i förvildade bestånd sedan 1918 och är vanligt förekommande i hela landet, förutom Norrlands inland.

Genom att jättebalsamin bildar täta bestånd konkurrerar den med  andra växter om plats och solljus. Den konkurrerar även med de naturligt förekommande växtarterna om pollinatörer.

Läs mer om Jättebalsamin

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) 

Kanadensiskt gullris är en odlad växt som ofta uppträder i stor mängd på skräpmark (trädgårdar, vägkanter och industrimark). Den sprider sig lätt och bildar täta populationer och konkurrerar på så vis ut inhemska växtarter. 

Läs mer om Kanadensiskt gullris 

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) 

Växten förekommer i Sverige och har stor spridning. Den bekämpas lokalt. Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.skyddskläder.

Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation.

Jättelokan utgör även en hälsorisk då växtsaften hos arten i kombination med solljus skapar skador i form av blåsor och sår på huden. 
Läs mer om Jätteloka 

Gul skunkkalla (Lysichiton americanus)

Skunkkalla bedöms som invasiv i Sverige och förekommer för närvarande främst i södra delarna av landet. Den har bildat stora bestånd längs med ett antal vattendrag på västkusten där den är mycket invasiv. Eftersom arten än så länge endast förekommer i lokala bestånd bedöms det möjligt att på sikt utrota den i Sverige.  

Där skunkkallan  etablerat sig växer den tätt, bildar stora bestånd och tränger undan andra arter.

Läs mer om Gul skunkkalla 

Parkslide 
(Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica)

Parkslide är spridd i södra Sverige upp till Dalarna med enstaka fynd längs kusten upp till Umeå, men finns ännu inte i inlandet. Parkslide omfattas idag inte av någon lagstiftning, men eftersom den är mycket invasiv rekommenderar Naturvårdsverket att man avstår från att plantera den och försöker förhindra att den sprider sig om man har den på sin mark.

Parkslide kan konkurrera ut andra växter på platser där den etablerarat sig och kan ibland bilda i princip rena monokulturer. 

De kraftiga rötterna kan tränga in i byggnader och vattenledningar, vilket orsakar skador som kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Läs mer om Parkslide 

Spansk skogssnigel (Arion vulgaris)

Är etablerad i landet sedan 1976. Spansk skogssnigel är vanligt förekommande i trädgårdar, jordbruksmarker, parker och gräsmarker. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och finns så långt norrut som i Umeå.

Den spanska skogssnigeln utgör ett hot mot inhemska sniglar och snäckor som den äter. Den spanska skogssnigeln orsakar betydande skador i privata trädgårdar, handelsträdgårdar och jordbruk.

Läs mer om Spansk skogssnigel 

Mink (Mustela vison)

Mink finns i nästan hela Sverige och härstammar från förrymda och utsläppta djur från pälsfarmer. Pälsdjursuppfödningen är koncentrerad till södra och mellersta Sverige.

Minken konkurrerar om föda med inhemska mårddjur såsom vessla, iller och utter. Den jagar markhäckande fåglar i skärgården och i våtmarker och har en kraftigt negativ påverkan på fåglarnas antal och utbredning.
Läs mer om Mink

Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)

Den nordamerikanska signalkräftan har importerats och satts ut i ett 20-tal europeiska länder för att ersätta inhemska flodkräftor som drabbats av kräftpest. Men signalkräftor visade sig själva bära på kräftpestsvampen, därför ska de aldrig planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva.

Kräftpest är en parasitisk svampsjukdom som överförs mellan kräftor via
sporer som sprids i vattnet. Kräftpest är alltid dödlig för flodkräftor.

Läs mer om Signalkräfta 

Mårdhund (Nyctereutes procyonoides)

Sattes ut i naturen i det forna Sovjetunionen. Därifrån har mårdhunden spridit sig själv över stora delar av Europa. Den kommer in i Sverige från norra Finland. Det finns även risk att den sprider sig från Danmark till södra Sverige.

Mårdhunden är allätare. Den kan allvarligt skada eller lokalt utrota populationer av amfibier och markhäckande fåglar.

Kan sprida smittämnen till människor och djur (t.ex. rabies och rävens dvärgbandmask).

Läs mer om Mårdhund 

Kontakt

Annika Bäckälv
Utredare vattenskyddsfrågor
E-post: annika.backalv@sunne.se
Tel: 0565-162 47
Besök: Kvarngatan 6
Adress: 1. Plan och projekt , 686 80 Sunne