Helene Ripa stortrivs i Sunne

2014-07-10

Elitidrottaren Helene Ripa tog paralympiskt guld på längdskidor i Sotji 2014. Sedan fyra år har hon fritidshus i Sunne. - Vi stortrivs och älskar naturen här, säger Helene.

Helene Ripa

Elitidrottaren Helene Ripa, 43, tog guld i 15 km klassisk längdskidåkning vid Paralympiska vinterspelen 2014 i Sotji.

Det osannolika med det paralympiska guldet är att det bara är tre år sedan hon bestämde sig för att satsa! 2012 kom hon med i landslaget. Helene fanns på plats som åskådare under rullskidloppet Inge Bråten Memorial i Sunne. Här har hon sitt fritidshus sedan fyra år.

Helene bor till vardags i Stockholm där hon jobbar som Art Director och typograf. Som 14-åring fick hon diagnosen cancer i höger ben och läkarna tvingades göra en lårbensamputation. Det är gripande att lyssna på hennes historia – inte minst när hon sommarpratar i P1.

BÖRJADE MED SIMNING
Helene idrottade inte före amputationen. Det var när sjukgymnasten tog henne med på handikappsimning som intresset väcktes. I vattnet trivdes Helene och hon blev så småningom uttagen i landslaget.1987–1993 tävlade hon i simning med EM och Paralympics i Barcelona 1992 som de mäktigaste upplevelserna.

– Skador gjorde till sist att jag la av med simningen och istället åkte till New York ett år för att jobba som au pair och plugga textildesign för heminredning. Väl hemma i igen startade jag egen syateljé inom heminredning som jag drev i sju år, berättar Helene.

NYA DÖRRAR ÖPPNADES
Efter en period på nästan tio år utan idrott träffade hon sin äkta man Ronnie. Han öppnade nya dörrar med sitt eget sport- och fritidsintresse.

- Vi testade MTB, orientering, alpin- och längdskidåkning. Han kom med tekniska lösningar där det behövdes – ingenting var omöjligt! Från att ha cyklat med protes började jag cykla utan. Med ett ben och SPD-pedaler gav vi oss ut i skogen. Vilken frihetskänsla! Inga skavsår, ingen protes som åker av och vilka sträckor jag kunde ta mig.

Längdskidåkningen öppnade en helt ny värld och att kunna ta sig fram på snö blev en fantastisk känsla för Helene. Debuten i Tjejvasan 2011 gav mersmak.

– Jag måste alltid sätta upp mål och nästa är att komma topp 50 på Tjejvasan. Nästa år är det VM i USA, vilket är ett annat inspirerande mål.

ÄLSKAR NATUREN I SUNNE
Att de skaffat fritidshus vid Lersjön i Sunne beror på att hennes svåger bor här, att hon jagar i ett jaktlag i Gräsmark och närheten till skidtunneln i Torsby.

– Vi älskar naturen här. Jag njuter av att jaga, plocka svamp, paddla och vi cyklar mycket. Det finns så mycket möjligheter för mig som idrottstjej här.
En gång i månaden är hon och Ronnie i Sunne och tillbringar även stor del av semestern i torpet.

– Sunne är charmigt och har precis allt vi behöver. Vi stortrivs och det är perfekt för mig att ha så nära till skidtunneln.

ÄR GÄRNA FÖREBILD
Helene har gått från anonym till igenkänd. Det paralympiska guldet har väckt stor uppmärksamhet. Sedan dess har det blivit många intervjuer i tv och radio samt föreläsningar. Hon är stolt och glad över det och att ha fått vara en av sommarpratarna i P1.

– Jag vill gärna vara en förebild och tycker det är jättekul att få chansen. Allt är möjligt, men vi måste alla våga be om hjälp när vi behöver. Ronnie och jag har skaffat oss många små tips och trix – som det inte finns någon manual till – och vi delar gärna med oss till andra.

Vägen till medaljen har varit en resa kantad av fall och motgångar, men med en stark vilja som drivkraft och med stöd från Ronnie har hon nått sitt mål. Helene tog 2014 Sveriges första paralympiska guld sedan 1994. I mixedstafetten ställde hon upp tillsammans med Zebastian Modin och de körde hem ett silver.

– Alla mina idrotter har börjat som ett intresse, men slutar oftast med att jag vill jämföra mig med andra och se hur bra jag kan bli. I min uppväxt var det viktigt att prestera för att synas och den delen förstärktes med cancern och amputationen. Det är därifrån min drivkraft kommer.

Förr presterade hon för någon annans skull och för att bli godkänd och omtyckt.
– Idag älskar jag att tävla för att det är roligt! Men idrotten är inte allt – jag står och faller inte med den. Jag har ett liv vid sidan av som jag verkligen gillar och njuter av.