Storstugan är möblerad som den har var på senare tid. Från början var det kök här innan det flyttades och rummet byggdes om till vardagsrum.

Lyssna på Birgitta Sjöqvist när hon berättar om Storstugan på Sundsbergs gård. Under respektive ljudinspelning finns en textad sammanfattning.

Storstugan

En bild av storstugan som den har sett ut i sin senare tid. Först var det kök och sedan blev det ett vardagsrum. Det är en mycket enkel möblering. Det är som vi ser vid väggen så står en gammal kökssoffa. Omkring bordet från 1800-talet så står en grupp med äkta Frykdalsstolar. Dom är från 1850 ungefär och mannen som har gjort den vackra björkmöbeln har också tillverkat stolarna. Det är klart att det lilla skåpet passade in ovanför soffan. Till höger så står en gungstol. Sedan står ett slagbord vid fönstret. Det har då använts i flera familjer sedan långt tillbaka

Ölstop:

Här är en bild på ett gammalt dryckesstop som är format i trä. Intressant att konstatera är att det mesta som man dukade fram på ett bord var tillverkat av trä. Stopet gick laget runt och då drack man öl ur detta stopet. Även trätallrikar hörde till, man åt på trätallrikar. Var och en hade sin egen kniv och med den så skar man ett stycke av den kalla maten som var upplagd på ett stort träfat. Man hade en träsked och med den kunde man äta risgrynsgrynsgröt med. Det var det enda varma som man åt på den tiden. Gröten kokades i en gryta över öppen eld. Två så kallade bestick. En kniv och en träsked användes på den tiden. 

Järn:

Det stora rummet på bottenvåningen i museet är det gamla köket. Huset var faktiskt en köksflygel på 1700-talet. I detta rum som vi befinner oss i, här lagades all mat på den stora öppna spisen. Sedan bakade man också brödet. Man bar då maten över till huvudbyggnaden för den skyddas för eld och brand. Här i den stora spisen står två ganska ovanliga föremål. Det är ett par våffeljärn. Jag kan inte exakt säga ålder på dom, men i varje fall så är dom ifrån 1800-talet. De visar olika mönster. Järnet till vänster är en avbildning av månen i nedan. Detta våffeljärn användes endast vid begravningar. En begravning är slutet på människans levnad och då har man kopplat det till månen i nedan. Det är ganska ovanligt. Livet är inte bara sorg, det är också glädje och det visar järnet till vänster. Det innehåller en vacker stjärna i mönstret. Detta järn användes endast vid glada fester och tillställningar, bland annat bröllop och födelsedagar. 

Budskåp-utsida:

Det lilla bud-skåpet från Dalarna tidigt 1800-tal, för dom är det typiska målningar och den sitter i storstugan. Skåpet innehåller flaskan, sup-glasen och silverskedar. När någon kom på besök så kunde man ta fram ett glas och då bjöd man på en sup. Det var helt enkelt en gammal form av gammeldags artighet.

Budkåp-insida:

Här ser vi skåpets innehåll. Längst ner står brännvinsflaskan, på den lilla hyllan ovanför så finns de olika sup-glasen placerade. Det är olika typer av glas. Det var nämligen så att slutet på 1800-talet så började man tillverka så kallade plastglas. Det var ont om glas i Sverige på den tiden, glas var väldigt dyrbart. Då kom man på iden att pressa glasmassa. Då kunde man framställa glas, så var och en kunde skaffa sig glas. Då blev det ibland sådana här sup-glas. Det finns en variation i dom glasen. Ett av dom minsta glasen kommer ifrån en krog i Dalarna, och det är en så kallad femöressup som kostade fem öre på 1800-talet. Sedan har vi platsen för silverskedarna. Intressant att märka är att nästan alla sådana här skåp har dessa skedar. Men det finns självklart undantag men jag har konstaterat att dom skåp som finns här i huset hade det. Desto mer silverskedar man hade desto mer finare ansåg man sig vara.

Stjärnsundsuret:

I ett av hörnen i storstugan står den gamla stjärnsundsklockan. Namnet säger ju att klockan kommer ifrån det vill säga urverket ifrån stjärnsundsbruk i Dalarna, som för längesedan blev nerlagt. Där verkade 1700-talet ett mekaniskt geni som heter Kristoffer. Han gjorde inte bara intressanta urverk, han gjorde också andra tekniska saker. Den här klockan har två egenheter. Det är bara en timvisare. Vid visarna så sitter det en liten mässingsring. Den kan man skruva på och ställa in på väckning, så den fungerar som en väckarklocka

Färdskrinet:

I storstugan står ett av husets otroliga, äldsta föremål. Det är färdskrinet som är placerad framför klockan. Det kan vara 1600-tal men den kan vara äldre. Det är då naturligtvis tillverkat för hand, och försett med dom här vackra järnbeslagen som även var på praktiska föremål som man använde. På sidan av skrinet så sitter det järnringar och dom var till för att binda fast föremålet i släden eller vagnen när man åkte iväg. 

Fryksdalsskåpet detalj:

Här ser vi ett Fryksdalsskåp. Det är en av dörrspeglarna som visar hur klara och tydliga färger som skåpet fortfarande har. Det är ett blommönster. Väldigt vackert tillsammans.
Till vänster har vi en annan detalj på skåpet. En ram som man kan se på sidorna av skåpet. Den har en oerhört vacker komposition i all sin enkelhet.

Tillbaka till Gårdsmuséet